TV-star in Bangladesh
9/9
Jodå, solen skiner nu i Sydney! Idag har vi äntligen sett Operahuset och Harbour Bridge, stort och pampigt. 
Var roligt att äntligen turista lite i vår stad, hittils har vi endast sett George- och en liten del av Pittstreet där vi troget traskat fram och tillbaka var eviga dag. Har blivit att vi hållit oss där vi känner oss hemma och trygga. Varje gång vi provat att ta ut svängarna har det nämligen slutat med två vilsna flickor, som utan att funnit sitt mål, snopet fått vända hem igen. Så blev det bland annat med den andra lägenheten vi skulle kolla på, den med "georgeous girls". Vi kom en bit på vägen men sen var vi så lost att det bara var att ge upp och åka hem mot George St med svansen mellan benen. Människorna som skulle bjuda på middag var väl sådär lagom nöjda med oss. Med andra ord blir det inget med den lyan. Men som vi säger om allt annat pinsamt som drabbar oss i detta land så "kommer vi aldrig se den människan igen". Så lika glada är vi för det. Imorgon ska vi nämligen träffa vår nya hyresvärd! Blir att vi flyttar in i det centrala huset med nio andra människor, känns som vi kommer trivas där. Där är mysigt, fräscht och rymligt plus att vi känner att vi redan fått en vän där. Det är en tysk kille som pluggar på universitetet och vi räknar med att han kommer dra med oss på många roliga partyn. När han hade husesyn med oss beklagade han sig nämligen över sin "huge hangover", mitt i veckan så det bådar gott!
Det enda som är lite synd med vårt nya boende är att vi inte får flytta in förrän den 17 september. Vi har alltså en vecka kvar på hostel, känns lite segt. De första nätterna lyxade vi med eget rum då vi hade hoppats på att hitta en lägenhet väldigt snabbt. Så blev dock inte fallet så nu har vi förflyttat oss till ett rum för fyra. De första två nätterna har vi sällskapat med en tysk flicka, hon var trevlig och snäll men lämnade precis rummet då hon hittat en lägenhet. Nu står alltså två bäddar tomma och närsomhelst kan dörren öppnas och två främlingar flyttar in. "Det kan va ett psycho, så känner jag". (Saris) "Jo, så kan det va". (Krizzy)
Trots att vi nu bott en vecka på vårt hostel har vi inte riktigt lärt oss att det är kameror i alla korridorer. Allt som kameralinsen fångar visas på en stor skärm i receptionen, väl synligt för alla. Gladeligen bjuder vi på oss själva med diverse danser, hiphop-gester, vurpor och efter-duschen-runt-kroppen-lindade-handdukar som tappas. Varsågod!
Små märkliga och lustiga saker händer oss titt som tätt. Inte för att vi är mer klumpiga än vanligt, det är liksom som att vi är ett kylskåp och alla konstigheter är magneter som dras till oss (Saris liknelse). Till exempel idag när vi i godan ro satt vid vattnet för att beundra Operahuset så dras magneten bara till oss. Denna gång var magneten ett TV-team från Bangladesh. De ville att vi ska medverka i ett inslag om Sydney och berätta vad vi tyckte om staden. Så det gjorde vi, var roligt förutom viss tungvrickning och ihopblandning av orden city och Sydney av Krizzy. Varsågod x 2!
I like sydneycity sydncit the city sydney... Eller nåt...
